Sprungit liksom!

Har nyss kommit hem från en liten löptur med hjärtat. Jag orkade förstås inte lika långt som honom men ändå. Vi har iaf konstaterat att jag måste skaffa mej mer vilja, lite mer jävlar annama liksom! Jag ger upp alldeles för lätt. När jag blir trött stannar jag, det är inte bra... Ska se vad jag kan göra åt saken, vore kul att klara lite längre sträckor snart...

Nu ska här duschas, ätas och piffas för ikväll ska jag ut och svira! Wohoo :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0